Ursäkta Yoga-freaks!

Har upptäckt ett faktafel i mitt tidigare inlägg där jag så fräckt påstod att hjärnan blir hög på syre vid andningsövningarna man utövar under ett yoga-pass. Det korrekta skulle vara att jag skrev att blodet blir högt på syre och hjärnan blir därmed utan. Detta på grund av det ökade pH't i blodet, som inträffar då man ventilerar ut för mycket koldioxid, så kallad respiratorisk alkalos. För högt pH i blodet gör att hemoglobinet i de röda blodkropparna binder syret hårdare istället för att frisläppa det till omkringliggande vävnader (inkl. hjärnan).
  Svimningskänslorna kommer då av syrebrist, ganska logiskt, men fortfarande vanvettigt enligt mig och inget jag går och övar på precis......

The life of a stud.med.

Jag och Anna åkte in till fredagsbaren på universitetet igår. Innan dess så bestämde vi oss för att öva våra medicinska färdigheter. Det resulterade i detta:



Vi tog helt enkelt en varsin A-gas. Den bortersta sprutan är fylld med mitt blod och den närmaste är Annas, for the record. Här kan man ju även se hur sedimenterat blod ser ut eftersom bilden är tagen ett antal timmar efter att vi sög ut det. Det ljusa är blodplasman som är lättare än de röda blodkropparna.

  Vi funderade ett tag på att göra en Angelina Jolie/Billy Bob Thornton och hälla varandras blod i små ampuller och använda som halsband.

Nedan följer några bilder från min födelsedagsmiddag:





In Happyland

Har precis gjort klart, eller ska vi kalla det givit upp, mina biofysikuppgifter. Har haft en produktiv pluggdag hemma idag där jag har gjort alla kemiuppgifter och som sagt biofysikuppgifter för veckan. Kemipoletten ha trillat ner redan i och med alla kemitimmar sedan gymnasiet, men medicinsk biofysik har jag ju inte läst förut och det är massa nya formler att hålla reda på. De vill liksom inte riktigt fastna. Fast det är väl bara att traggla på så ska det väl sätta sig någon gång. Vi har ju fått en tresidig formelsamling så det är väl bara att hålla sig till den...

  Jag har dessutom tvättat idag, klapp klapp på axeln. Detta gör att jag kan unna mig en tjejkväll ikväll med Anna och Trisha. Mycket mysigt ska det bli.

Ekko

Vi fick prova göra ultraljudsundersökning av hjärtat på varandra igår, en så kallad ekkokardiografi. Då tar man samtidigt ett EKG. Jag ställde upp och var försökskanin. Mitt hjärta slog helt normalt med regelbunden sinusrytm. Underbart. Det var väldigt kul att få se hjärtat när det pumpade och jag ska säga att det var det snyggaste hjärtat jag sett på en tid.

Idag är ju som bekant nästsista dagen på kliniken och vi hade därför en evaluering. Dessutom så fick vi våra intyg underskrivna, så egentligen så skulle man kunna skippa morgondagen, men eftersom vår lite läskiga överläkare i kardiologi spände ögonen i oss och sa att vi måste komma så blir det nog så. Jag stannar över frukost iallafall, sen ska jag hem och packa samt städa. Eftersom vi är studenter så har vi fått all mat gratis i matsalen och frukosten är oslagbar. På fredagar serveras det även wienerbröd, stora sådana, och det vill man ju inte missa.

Is that alright?

Hade idag undervisning med Erik, överläkaren på organkirurgen och en man med Principer. Efter ett visst antal veckor på Horsens sygehus så har man lärt sig att undervisning med Erik inte endast innebär undervisning i sjukdomsrelaterade ämnen. Han tillhör nämligen den gamla skolan där högutbildade särskiljs från lågutbildade. Dessutom har han en obeskrivbar passion för historia, speciellt Danmarks historia. Vi har accepterat det faktum att varje undervisning inleds med en komprimerad historielektion. Idag var det den danske kungen Fredrik VI som gällde och han lyckades smyga in ett "de fördömda svenskarna". Förlusten av Skåne är något som fortfarande svider i en gammal organkirurgs hjärta. Den första frågan jag fick efter att ha avslöjat att jag kommer från Sverige var; "Er du fra det gamle danske land?" varav jag svarade att "Nej, jeg er ikke fra Skåne". Detta gav en glimt av besvikelse i hans ögon, han såg väl chansen att lära känna en insider som kunde hjälpa honom att störta svenskarnas envisa grepp om hans älskade Skåne.
  När det gäller högutbildade vs. lågutbildade så säger han alltid: "Husk! I er akademiker, I skal kunne jeres historie!" vilket betyder "Kom ihåg! Ni är akademiker, ni ska kunna er historia!". Vi nickar väluppfostrat och ler lite överseende.

Hjärndöd

Hade kvällsvakt igår, fick ta två nya a-punkturer och lägga en venflon. Dock har jag fortfarande inte helt återhämtat mig. Det tär på en kropp som vant sig vid en mycket slapp termin att helt plötslig behöva gå upp i ottan varje vardag och på det få en 12 timmars arbetsdag. Fast det är roligt iallafall, trots det faktum att jag börjat räkna ner till sommarlovet, men det får man göra.

Tadaaaa!

Måste bara meddela att jag har tagit min alldeles första riktiga A-punktur på en patient idag. Utan översyn av annan sjukhuspersonal. Endast patientens dotter kikade över axeln på mig. Jag bad henne rutinerat att lägga kompression på stickhålet så det inte skulle bli ett alltför stort blåmärke. Just det, jag träffade artären i första försöket också, vill gärna poängtera det.

A-punktur

  Idag fick vi lära oss att ta en A-punktur, där man tar ett blodprov från arteria radialis vid handleden. Då kan man mäta blodets pH och mängden syre och koldioxid. De flesta andra blodprov tas ju från någon ven, antingen på fingerspetsen, handryggen eller armvecket.
  Det kluriga med att ta en A-punktur är att artärerna ligger lite djupare än venerna, så de syns inte "utifrån". Man måste därför leta reda på pulsen på handleden och sedan sticka ner lite på måfå. Inte för att skryta, men jag träffade rätt direkt. Eftersom vi alla var nybörjare så tog vi provet på oss själva och inte på någon stackars patient. Här är mitt ärr från slagfältet:




Inte så imponerande kanske ni tycker, men då skulle ni sett det med sprutan i och blodet som pulserade upp i den :)

Announcement

Jag, Sandra Åhlén-Sandblom, har härmed sytt igen mitt första operationssår. Detta skedde efter en axelskopi, alltså en titthålskirurgi på axelledet. Det blev tre stycken cm-stora hål som skulle sys igen. Läkaren visade mig på de två första och jag var som vanligt trådavklippare. Med bara ett hål kvar gav han nål och tråd till mig. Nålen håller man i med en slags tång, en peang, som kan fixeras i olika lägen så man slipper klämma åt hela tiden. Jag mottog därmed tången fastklämd runt nålen, bara det att läkaren var högerhänt och jag är vänsterhänt. Jag skulle alltså ha haft min tång omvänt jämfört med hur jag fick den. Jag fick däremot lite prestationsångest och tänkte inte riktigt på detta förrän jag redan hade börjat. Det blev därför lite fumligt i starten, men sedan gick det bättre efter ett djupt andetag. Måste säga att det var de snyggaste, mest långsamt utförda två stygnen på patientens hela kropp. Jag lovar att det kommer knappt bli ett ärr, så snyggt blev det. Såg minsann kirurgen anta samma gröna färg av avund som hans operationsrock.

                                   

Just Another Day at Work

                       
                       Min klinikklädsel. Mycket snyggt, mycket snyggt!

House of Babies

Hade förlossningsvakt på Horsens sjukhus idag. Detta innebar att de skulle ringa mig om en bebis var på G. Tiden gick och inget samtal. Jag fick alltså inte se en nyfödd liten bebbe och besvikelsen är stor. Dock var jag på akuten tillsammans med en mycket söt och trevlig läkare. Däremot var han 71 år, så han var mer snäll-gubbe-som-bjuder-på-karameller-söt. En sak vet jag iallafall. Att när jag är 71 år så ska jag fira mitt 6:e år som pensionär och inget annat. Kanske sippa drinkar på Teneriffa, på sin höjd.

  Just nu äter jag morotskaka, för det är bara en sån dag. Jag har börjat ett missbruk av Top Chef-avsnitt och ska precis börja se sjätte säsongen, så nu har jag inte tid med det här mer.

Jag lever

Har haft ännu ett avbrott i min internetförbindelse. Extremt irriterande, men idag blev det reparerat. Känner mig dock inte alltför positiv inför Telenor, deras låga priser till trots. Man får tydligen vad man betalar för kan jag konstatera. En gång till och sedan byter jag till Stofa kan jag be att få tala om!

  Det mest irriterande med att vara utan internet i nästan en vecka är att jag upptäckte att jag fått mail angående sommarjobb för två dagar sedan. Svarade på direkten och jag hoppas att det inte blev försent.

  Annars så har jag påbörjat min klinik i Horsens, en liten stad söder om Århus. Jag stiger upp i ottan varje morgon och tar tåget tillsammans med Trisha, Irini och Andrea. Igår var det däremot Kristi himmelfärd, en röd dag, så då var jag ledig och idag fick vi vara lediga om vi ville. Anledningen var att personalen skulle få lite ledigt också. Det kan jag faktiskt förstå. Jag är iallafall på ortopeden och blev redan första dagen inkastad som assistent vid en operation. Jag brände bl. a. av blodkärl. Mycket spännande.

....

Sitter och väntar på att kycklingen ska bli klar i ugnen. Dessutom väntar jag på att det ska komma några och hämta vitrinskåpet. Det åkte nämligen på försäljning så jag får plats med en garderob. Ska bli skönt att få lite ordning och slippa ha alla kläder nerpackade. Insåg att jag ärvt vissa städgener då jag ställde mig och dammsög samt plockade undan grejer bara för att det ska komma främlingar som man ändå ber behålla skorna på när de går in. Det är bara så man gör när man är svensk antar jag.

  Sedan bär det av på garderobsutväljning på Ikea. De har ju öppet till 21 så varför inte.

  Idag har vi haft en övning om muskelstyrka och isometrisk kontraktion. Det fick vara två testpersoner som utförde olika övningar som vi sedan ska skriva rapport om. Nu är det bara denna veckan kvar med den här kursen, sedan drar kliniken igång!
  Har fått mitt pendlarkort till tåget nu och all information om sjukhuset på posten. Jag ska vara på ortopeden de första tre veckorna och därefter på en medicinsk avdelning. Spännande värre!

  Just det. Filmen, I love you Phillip Morris, var himla bra. Gå och se den!

Tribute

Här kommer bilderna från Kapsejladsen. Absolut inte alla, men eftersom man måste ladda upp dem en och en här på bloggen så orkar jag inte ta med allt jag knäppte kort på.

Patriotisk som jag är så ville jag inte att det skulle finnas någon tvekan om vilket lag jag hejade på.


Andrea & Jag. Vissa i klassen var uppe i ottan och fixade superplatser precis vid vattnet.


Anna.


Varje utbildnings lag skulle göra en liten introduktion innan kappseglingen. Medicinarnas lag Umbilicus körde ett Super-Mariotema på sitt intro.


Trots att Mario blev dödad så klarade Luigi av att rädda Prinsessan på egen hand.


Vissa hade skaffat sig riktiga höjdarplatser. Till saken hör att de hade monterat en rullstolsmotor på soffan så de kunde köra runt hur de ville runt dammen. En bisarr syn, jag lovar.


Tandläkarnas intro. Thriller-tema.


Psykologernas intro. Hypnostema. "En rejse ind i dit sind".


Idrottarnas intro. De körde parodi på Call On Me-videon.


Så var det dags för tävling. Umbilicus i lila kläder.


Efter att ha rott över dammen så skulle man bottna en öl och sedan rotera fem varv runt flaskan. Därefter var det bara att ro tillbaka igen.


Teologerna var domare, och deras budskap var klart.
Gud ser alt!


Publiken. Var ca 10.000 människor samlade.


Firar-outfiten. Vi hade ca 20 grader varmt ute, härligt! 

Som jag ju avslöjat tidigare så vann ju Umbilicus (latin för navel) hela alltet. Priset var vandringspokalen Det Gyldene Bækken, det är precis som det låter ett guldmålat sjukhusbäcken (ett sånt man gör sina behov i om man inte kan gå på toa själv).
 

                               
                                Umbilicus themesong, Top Gun Anthem.

HoHo

Har precis gjort klart dagens omgång av uppgifter i arbets- och träningsfysiologin som startade idag. Ingen rast och ingen ro, 12 uppgifter som ska göras till morgondagen, därefter blir det en rapportskrivning som ska lämnas in nästa vecka, bara för att avlösas med fler uppgifter och ytterligare en rapport. Fast det är faktiskt ganska intressant. Dessutom var det en svensk text som skulle läsas inför föreläsningen idag. Det var nästan lite svårt eftersom man blivit så van att läsa danska... Läraren använde en del av figurerna från texten i sin powerpoint-presentation varav en jämförde idrottare i olika grenar. Läraren var då så pedagogisk att han översatte de svenska namnen på idrotterna till danska. Allt gick bra tills han kom till "Längdåkare". Det blev översatt till det danska ordet för långdistanslöpare efter viss tveksamhet. Vi svenskar var däremot storsinta och hånskrattade bara lite i smyg.

  Ska även nämna viss frustration i samband med undervisningen. Den hålls nämligen på Institutet för Idrottsmedicin som ligger nere på stan. Detta innebär en cykeltur på ca 7,5 km för min del, nedförsbacke dit men det innebär ju också att det är uppförsbacke hem. Hela vägen. Jag kommer att ha lår och skinkor av stål efter dessa veckor.

Gaaaaaah!!!

Sitter inne på extrema aggressioner efter dagens gruppundervisning i filosofi. Känner att jag måste få ut dem på nåt sätt så varsågod!
  Vi har nog den mest opedagogiska lärare som knallar omkring på denna jord. Vi får olika cases varje lektion som vi ska diskutera kring ur etisk och moralisk synpunkt. Vid sådana lektioner har jag tidigare erfarit att lärarna endast ska fungera som bollplank utan egna egentliga åsikter om ämnet. Så är inte fallet med vår lärare. Är det någon som säger något han tycker är bra så säger han att "Ja men så tycker jag också, det är rätt tänkt". Är det då någon som är av en annan åsikt så får man nästan en dumstämpel i pannan.
  Det tycker jag är som om samhällskunskapsläraren i gymnasiet skulle ha sagt att "jag röstar på moderaterna så det måste ni också göra, annars är det fel!". Jag tycker att det är extremt oproffsigt iallafall. Det blir ju att man inte vågar säga något om det är så att man är av en annan åsikt än den som anses vara "rätt". Själv tycker jag att om man diskuterar ett ämne som helt beror på olika människors olika uppfattningar så finns det inget rätt eller fel. Så det så!

  Det värsta är att lektionerna är obligatoriska så jag kan inte utebli i ren protest, men jag får väl ta och vädra mina åsikter vid lämpligt tillfälle. Det enda är väl bara att min danska blir extremdålig när jag är upprörd och läraren är säkert alldeles för trångsynt för att förstå mig då. Jag vet iallafall att jag kommer skriva min allra första arga lapp på evalueringen av kursen i sann svensk anda!


Surprise

Herregud tror jag glömde bort att blogga igår. Där rök ett winning streak. Men iallafall, jag kan meddela att filosofin om möjligt är ännu flummigare än psykologin. Jag sliter mitt högst vetenskapligt och biologiskt baserade hår över sådan fruktansvärd spilld tid.
  Har precis läst klart texten till imorgon. Den var så tråkig att jag bestämde mig för att ha högläsning för mig själv och träna på danskan samtidigt. Detta gjorde att jag fokuserade så mycket på uttalet att min hjärna inte riktigt kunde ta in själva handlingen i texten....

  Som tur var så har vi väldigt lite lektioner, vi har 3 x 2 obligatoriska timmar i veckan plus tre föreläsningar. Vi är även ledig varje fredag så det är ju härligt.

Vad gäller flytten så har jag packat ner allt innehåll i vitrinskåpet. Det tog sin lilla tid och allt mitt finporslin tar nu upp tre flyttkartonger. Då har jag alltså allt köksporlin kvar. Tänkte packa ihop mina böcker idag, fick två flyttkartonger av Anna. Sedan blir det nog en tripp till IKEA för att köpa några fler.

Jaha

  Ibland så tänker jag på andra människor skulle säga om de såg mig och min klass på vissa av våra lektioner. Idag var en sådan dag. Det började med att vi fick lära oss att ta på sterila handskar, så långt allt väl. Därefter så avtäcks tre stycken proteser föreställande manliga bäcken. Vi skulle alltså lära oss att sätta urinkateter. När man själv är insatt och koncentrerad om en sak så tänker man nog inte på hur situationen ser ut för andra. Men jag kan föreställa mig vad "vanligt" folk skulle tänka om de såg oss stå och trycka in en kateter i "urinröret" på en gummisnopp.
  Eftersom vi lever i ett jämlikt land så fick vi sedan lära oss hur man utför en gynekologisk undersökning på kvinnliga bäckenproteser. Anna och jag diskuterade de något monstruösa och dessutom primitiva redskap man använder och kom fram till att hade det gällt undersökning av män hade utvecklingen nog gått mycket längre...

Victory

Måste bara rapportera från vår venflon-lektion. Ingen svimmade... Blev endast några tårar, nästan så jag blev lite besviken...
  Men åter till min prestation; Jag har upptäckt att jag är född till att sätta perifera venkatetrar. Elin blev min tappra försöksperson. Jag fick in kanylen i venen i första försöket båda gångerna, första gången med guidning från läraren. Han var självklart mäkta imponerad. Han sa tom att man kunde tro att jag hade gjort det förut. Jag förlät honom dessutom för att han trodde att jag och Elin var från Norge i rena venflon-lyckan.

Sedan var det självklart Elins tur att sticka mig. Mina vener anade däremot fara på färde och drog sig samman och blev ostickbara. Slutade med att hon fick sätta in katetern i en av de djupareliggande venerna i armvecket. Vi rockade helt enkelt fett och firade med en high five.

D-Day

Vi har ju diabetes på schemat denna vecka och dagens färdighetsträning ska handla om hur man sätter venflon, alltså de där små "flygplanen" man får på handryggen när man blir inlagd. Ska bli en extremt spännande lektion då vi, efter att ha tränat på proteser, ska sticka varandra. Flera i klassen har även uttryckt skräck inför just detta moment och de har samtidigt refererat till svimningar och uppkastningar. Det är upplagt för kaos alltså.
  Själv så är jag oövervinnelig och lider inte av rädsla inför något så futtigt som nålar. Har erbjudit mig att offra båda mina händer samtidigt för att kompensera någons svimning, om så krävs.
  Jag presenterade även en annan teori där vi skulle attackera de svimningsbenägna med nålarna tills de faktiskt svimmade så kan vi sätta hur många venflons vi vill på dem sedan. Det mottogs inte med den entusiasm jag hade förväntat mig. Man måste ju offra lite för vetenskapen...

                             
                              Venflon

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0