Be afraid, be very afraid.

Sista dagen på kliniken! Extremt skönt, även om det har varit roligt. Tycker att den 18 juni är alldeles för sent för att börja sommarlovet. Men vad göra? Firade iallafall med två wienerbröd i sjukhusets matsal.

  Ska passa på att varna familj och vänner där hemma att jag har hamstrat venflons och a-gas-sprutor som jag ska ta med mig till Sverige. Jag måste ju underhålla mina färdigheter. Har smugglat med mig ett helt kit från sjukhuset utifall någon därhemma skulle behöva lite saltvattentillskott, eller mäta syrekoncentrationen i blodet. Sov med ett öga öppet, säger jag bara....

Imorgon kl 05.00 börjar jag promenera de tre kilometrarna till flygbussens hållplats. Jag var ju hurtig nog för några veckor sedan att boka ett flyg som avgår från Århus kl 06.40. Tyvärr så går det inga stadsbussar vid denna tidiga timma, därav promenaden till närmsta flygbusshållplats. Tre kilometer är ju inte så farligt i sig, men klockan fem på morgonen med en massa packning är inte att föredra.

Kommentarer
Postat av: Jessica

Fredrik sa att han var villig.

Du vet ju hur det är, Cattis och min delikata hy tål inte perforering.

2010-06-23 @ 08:25:22
URL: http://www.metrobloggen.se/feministmemoarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0