sandrasanatomy

Börjar komma in i en slags åldersnoja. Medelålderskris, eller kanske övergångskris? Ja ni vet vad jag menar. Har fått flera tecken på att jag börjar bli, och därmed se ut att vara, gammal och väljer därför att lista dem här.

• Alla pensionärer med hemtjänst frågar om man är gift, eller har barn (vilket gör att man känner sig misslyckad på ytterligare ett område då man skamset måste erkänna att man är singel)
• En dörrförsäljerska frågade mig om jag hade min man hemma när jag var 15 år och snällt öppnade dörren för kärringen. Kort därinnan hade Rasmus sprungit förbi. Jag svarade surt att nej det hade jag inte, och att min mamma var inte hemma heller.
• Lillasysterns kille trodde jag var 27 första gången han såg mig. Jag var bara 20.
• Jag behöver oftast inte visa leg på systemet, trots att tjejen före i samma ålder måste det. Idag var andra gången i rad, den första gången hade jag precis fyllt 20. Det bittraste är att på skyltarna brukar det stå "Är du under 30, var beredd att visa leg". Det är bara sura gamla tanter som vill se mitt ID.
• En kille i Danmark blev tillfrågad att gissa min ålder. Han gissade på 23. När jag sa att det var fel så höjde han till 25. Alla killar vet att när man gissar en tjejs ålder ska man ligga lite i underkant för att inte såra.
• Jag fyller för tusan 22 i september! Endast 8 år kvar till 30. Lastgammalt.
• Jag kollar på Morden i Midsomer och Antikrundan och uppskattar Knut Knutssons tjäcka humör.

The list goes on. För att bevisa för mig själv att jag fortfarande är ung och in the prime så ska jag på fest ikväll hos folk jag precis träffat. Jag vidgar så att säga mina vyer, är äventyrlig med andra ord. Slår vad om att denna kväll blir något att berätta om för barnbarnen.