sandrasanatomy

Måste bara säga att jag klarade biokemin!! Lättnad. Nu får jag ju fortsätta på sjätte terminen och är inte tvungen att gå om. Härligt, härligt.

Hittade för ett tag sedan en rolig kalender på internet med alla speciella dagar vi har i Sverige. Idag är det tydligen porslinets dag och det har faktiskt firats.

Äppelpaj tillsammans med Anna på mina Bavaria-assietter och med mina silverskedar. Lyxigt.

I fredags så var jag dessutom ut med Trisha, Elin och Anna för att fira terminsstarten.

Sista bilden var jag tvungen att sätta på blixten eftersom det blivit så mörkt. Det blir inte alls lika bra...

Så kan vi väl avsluta med en bild på mig som kom till efter att ha lekt med photoshop.

Min dator fick en nära-döden-upplevelse i början av veckan. Paniskt började jag leta efter datorreparatörer. Hittade en i Harlev (ja det ligger utanför all civilisation). Jag satte mig på bussen med datorn under armen och en biljett gällande för två zoner, trots att jag åkte tre. Man ska leva farligt ibland. Dessutom skulle jag ju vara tvungen att betala dyra riksdaler för att återuppliva de senaste digitala två och ett halvt åren av mitt liv. Då kan väl midttrafik bjuda på 8 danske kroner?

Reparatören hette Allan och jag föreställde mig lätt/moderat överviktig karl i sena 20/tidiga 30, möjligtvis sjukpensionär grundat musarm. Eventuellt boende hemma hos mamsen. Fann en nästan normalviktig, trevlig familjeman med barn och hus och verkstad i garaget. Ibland är man så fördomsfull och ytlig. Något att jobba på, attans, jag som trodde jag var nästintill perfekt (har börjat bita på naglarna igen).

Då blogg.se fortfarande inte har en iPhone-app så kanske ni kan förstå att min dator lever igen eftersom jag kan skriva. Två dagar och knappt 1000 DKK senare så befann jag mig på bussen påväg hem med en restaurerad version av de senaste två och ett halvt åren under armen igen. Var en RAM som hade kraschat. Daaah.

  Allan, I owe you.

Har köpt biljetter till Bob Dylan och Mark Knopfler!! De ska spela i Herning den 2 november och jag, tillsammans med Anna ofc, skall vara där. Wunderbar. Hoppas på några gamla Dire Straits-låtar.



Igår hade jag en bakdag. Var alldeles för längesedan. Dessutom har jag ju missat ett par födelsedagar därhemma och abstinensen har rivit i min arma kropp.




Blev en Cinnamon Swirl Buttermilk Pound Cake, den godaste icke-chokladiga kaka jag någonsin gjort. Den blir sannerligen på repris. Amerikanarna är helt klart bäst på bakrecept. De sparar helt enkelt inte på krutet (läs; sockret).

Inatt drar jag till andra sidan Kattegatt på snabbvisit. Tillbaka igen på söndag :)

Idag är det ju som bekant kräftpremiär. Man är ju inte riktigt svensk om man inte firar det med buller och bång, med tanke på att kräftor är självaste basfödan för en genomsnittlig svensk under denna period. Detta bjuder på problem när man bor i ett land som Danmark. Här ser man lätt förvirrad ut vid tanken på att sitta i lustiga hattar och slafsa i sig kräftstjärtar med kloaksträng och allt. På grund av denna anledning så kan man inte köpa hela kräftor i en vanlig butik.

Det blev därmed en kompromiss:

Kräftsandwich. Mycket gott skall nämnas.

Trevligt sällskap hade jag också. Åt världens godaste brownie till efterrätt dessutom. Det är ju bara kräftpremiär en gång om året.

Fick ett sms igår med frågan om jag inte ville komma in till Botaniska och dricka en öl. Jag tackade ja och cyklade in. Väl framme upptäckte jag att det ju var ett musikarrangemang och massor med folk. Mysigt, tänkte jag och parkerade min springare bland alla andra cyklar. Jag låste den med mitt nya rosa lås från Ullared, så att även framhjulet inte skulle kunna rulla.

Då jag sedan skulle hem igen vid tiotiden på kvällen så var min stackars Panter borta! Vid det här laget var det knappt några andra cyklar där eftersom de flesta redan åkt hem. Efter att ha letat länge så var jag tvungen att ta bussen hem. Jag har sörjt hela natten, men bestämde mig för att inte ge upp i första taget. Imorse åkte jag in till Botaniska igen med hoppet om att kunna hitta min cykel när det nu var ljust.
  Det första jag ser när jag kommer tillbaka till brottsplatsen är min cykel! Snyggt parkerad där jag lämnade den. Dock saknade den sitt snygga rosa sadelöverdrag. När jag skulle låsa upp Ullaredslåset så såg jag att tjuvar och banditer försökt att såga sig igenom för att sedan kunna frakta hem min pärla. Men de misslyckades! Ha-ha!

Jag har målat upp ett scenario: Min snygga Rosa Pantern stod och blänkte i skenet av scenen i den Botaniska Trädgården. Tjuvar och banditer ser nämnda cykel och blir överväldigade. De kidnappar springaren in i skogen, samtidigt som den ädle springaren gör stort motstånd. Tjuven tar fram en såg samtidigt som banditen håller fast Pantern mot marken. Tjuven har missbedömt Panterns babyrosa lås och blir tvungen att ge upp. Pantern kravlar sig tillbaka i natten till parkeringsstället i hopp om att mamma ska komma och finna honom. Lyckan var stor imorse. Jag ska fira med pannkakor.


Låset. Lite dåligt fokus men man kan tydligt se hur någon försökt att såga sig igenom!


Den ädle springaren är återigen hemma i stallet.