sandrasanatomy

Har startat en liten slags upptäcktsresa tillsammans med Anna där vi provar på olika träningsformer på vårt Fitness World. Har hittills testat thai-boxning, step och yoga. Yogan testades så sent som idag. Jag ska lämna en liten rapport tänkte jag. Som varande en människa lidandes av extrem stelhet så var det inte så konstigt att jag var lite orolig inför detta pass. Mina farhågor besannades. Jag kände mig som Stig-Helmer i Hälsoresan. Dock var jag inte sämst vill jag påpeka. Vi gjorde olika balans- och stretchövningar och jag måste säga att balansen var helt ok. Det var däremot mina stackars senor som skrek av förtvivlan över att helt plötsligt behöva sträckas så till den milda grad att jag skakade i hela kroppen.
  Men nu var ju inte min oböjhet det värsta. Till detta följde det andningsövningar som skulle "rena" kroppen från slaggprodukter och toxiska ämnen. Detta är inget man som instruktör ska avslöja inför två ytterst vetenskapligt lagda läkarstudenter. Både Anna och jag rullade ögonen åt sådana dumheter. Jag kan säga till alla yoga-freaks att den känslan av att vara i "kontakt" med ditt inre och kosmos och allt det där beror endast på att hjärnan blir hög på syre och kroppen tömd på koldioxid och inget annat. Efter de där totalt livsfarliga andningsövningarna så kände man sig nästan ämnad för inläggning på sjukhus med svimningskänslor som främsta symptom.

  Nog tjatat om yogan. Vi fick luftat vår upprördhet i en av skolans matsalar över lite lunch. Sedan infiltrerade Anna mig med omoraliska principer som fick mig att skippa eftermiddagens lektion. Vi stack helt enkelt ner på stan istället. Båda kände sig lite farliga så det slutade med att Anna fick sitt blonda hår färgat svart av mig och hon fick klippa mitt hår. Båda blev ursnygga. Här är mitt resultat:



Så blir det nog att jag färgar det imorgon skulle jag tro. Då blir det dessutom ytterligare en omgång thai-boxning som jag kan rekommendera. Inget flum där inte utan bara slå och skrika.

Var med om en ytterst bisarr händelse idag, som jag bara måste dela med mig av. Jag var nere på stan och lunchade i godan ro med en kompis, vi kan kalla henne Anna. Efter den mycket goda sushi-lunchen med tillhörande glass så gick vi i affärer. Till saken hör att "Anna" hade "glömt" plånkan hemma så jag fick stå för kalaset. Men eftersom jag är en hyvens prick så gjorde jag det så gärna.
 
  Det var på H&M som detta bisarra hände. Jag köpte min andra jacka för säsongen, samt ett set med underkläder. Anna ville inte vara sämre utan drog till med ett raff-set med tillhörande strumpbyxor. Väl framme i kassan så tog jag fram min tjocka plurra för att betala då det visade sig att strumpbyxorna varken var pris- eller storleksmärkta. Den snälla kassörskan erbjöd sig då att hämta ett par nya och frågade vilken storlek det skulle vara. Jag vände mig då till Anna för att förhöra mig om nämda storlek. Vi kom fram till en S. Kassörskan gick iväg. Hon kom tillbaka med det nedslående beskedet att S var slut. Efter ytterligare konfererande med Anna så bestämde vi oss för att prova lyckan i en annan H&M-butik.
  Jag småskrattade lite för mig själv då jag i ren naivitet kände mig som en mamma till Anna, eftersom jag betalade det som helt uppenbart framstod som hennes grejer. Kassörskan såg dessutom ytterst förvirrad ut. Efter att ha lämnat butiken så utbrast Anna upprört att kassörskan måste ju ha trott att vi var lesbiska!
  Det var ungefär då som min naiva "jag-är-mamma-till-Anna"-bubbla brast. Kassörskans förvirrade min var inget annat än ren genans inför dessa uppenbart jämngamla tjejer med gemensam ekonomi som köper varsitt set underkläder samtidigt som de diskuterar storlekar helt utan skam i kroppen.

  Jag kommer från och med nu ha stora problem att gå in i denna H&M-butik utan stora solbrillor och keps a'la kändisar i Hollywood. Som tur var så finns det ju tre-fyra till i Århus, så bara inte ryktet sprider sig via interntelefonen så är jag räddad.


Jag måste också uttrycka min extrema förtvivlan över att SD har kommit in i riksdagen!! Inte bra. Som boende i ett land där ett främlingsfientligt parti har suttit i riksdagen i nästan femton år så kan jag inte vara annat än ledsen över att Sverige har valt att gå i samma spår..... Pinsamt och tragiskt.

Det är nog inte många som missat dramat med den stackars anden i Sandviken som blev skjuten i huvudet med spikpistol. Jag förfasade mig själv över sådan grymhet iallafall. Vad är det som gör att man bestämmer sig för att skjuta en stackars gräsand rakt i huvudet med en spik utan anledning?
  Med denna fråga i huvudet så fick jag idag en chans att rannsaka mig själv. Jag hittade nämligen först en fästing på golvet. Den hade kalasat gott på Vipps tjocka blod och var rund som en liten kula. Nu råkar fästingar vara de äckligaste djuren jag vet, bortom alla gränser. Jag plockade upp den jäkeln med hushållspapper, stoppade honom i vedspisen, och tände på. Inte nog med det så stod jag kvar med luckan öppen och såg honom/henne (kan inte könsbestämma fästingar, tyvärr) dö. Senare samma dag hittade jag en liten brun artfrände till ovanstående krypandes i soffan, förmodligen insläpad av katten Lukas. Jag kunde riktigt se skräcken i de små, nästan obefintliga ögonen. Ryktet om en mördare måste ju spridas snabbt, ingen liten fästing kunde säkert undgå det fasansfulla döds-ploppet när deras broder sprängdes av lågorna i vedspisen tidigare idag. Fast ingen undkommer mitt dödsgrepp. Den andra fästingen gick samma öde till mötes. Denna gång gjorde jag misstaget att jag kramade ihop hushållspapperet lite för hårt så det var svårt att få hela papperstussen att brinna upp ända in till kärnan (läs; fästingen) på grund av syrebrist. Men det gick till slut.

  Vad är det då som gör att det skulle vara mer rätt att elda upp små fästingar i vedspisar? Och hur många är det inte som spolat ner guldfiskar i toaletten bara för att de börjar bli lite "inconvenient"? Denna person som sköt anden i skallen kanske kände likadant som jag gör så fort jag ser en fästing. Hade jag haft en spikpistol till hands så hade jag säkert använt den jag med då jag hittade objektet för min avsky krälandes på golvet. Enda skillnaden mellan mig och gräsandsskjutaren är att jag lämnar iallafall inga överlevande.

Börjar komma in i en slags åldersnoja. Medelålderskris, eller kanske övergångskris? Ja ni vet vad jag menar. Har fått flera tecken på att jag börjar bli, och därmed se ut att vara, gammal och väljer därför att lista dem här.

• Alla pensionärer med hemtjänst frågar om man är gift, eller har barn (vilket gör att man känner sig misslyckad på ytterligare ett område då man skamset måste erkänna att man är singel)
• En dörrförsäljerska frågade mig om jag hade min man hemma när jag var 15 år och snällt öppnade dörren för kärringen. Kort därinnan hade Rasmus sprungit förbi. Jag svarade surt att nej det hade jag inte, och att min mamma var inte hemma heller.
• Lillasysterns kille trodde jag var 27 första gången han såg mig. Jag var bara 20.
• Jag behöver oftast inte visa leg på systemet, trots att tjejen före i samma ålder måste det. Idag var andra gången i rad, den första gången hade jag precis fyllt 20. Det bittraste är att på skyltarna brukar det stå "Är du under 30, var beredd att visa leg". Det är bara sura gamla tanter som vill se mitt ID.
• En kille i Danmark blev tillfrågad att gissa min ålder. Han gissade på 23. När jag sa att det var fel så höjde han till 25. Alla killar vet att när man gissar en tjejs ålder ska man ligga lite i underkant för att inte såra.
• Jag fyller för tusan 22 i september! Endast 8 år kvar till 30. Lastgammalt.
• Jag kollar på Morden i Midsomer och Antikrundan och uppskattar Knut Knutssons tjäcka humör.

The list goes on. För att bevisa för mig själv att jag fortfarande är ung och in the prime så ska jag på fest ikväll hos folk jag precis träffat. Jag vidgar så att säga mina vyer, är äventyrlig med andra ord. Slår vad om att denna kväll blir något att berätta om för barnbarnen.