sandrasanatomy

Som säkert alla redan vet så är det avgörande EM-kval för Sverige mot Holland ikväll. Vad ni troligen inte vet är att det är avgörande EM-kval för Danmark mot whoever ikväll också. Trots att jag är varken patriotisk eller fotbollsfanatiker så tar de här landskamperna fram mina sämsta sidor.
  Jag blir en missunnsam, patriotisk huligan. Jag kommer att zappa mellan kanalerna, för självklart så sänds matcherna samtidigt, och jag kommer skrattgråta när Sverige gör mål och vinner och går vidare till EM. Ärligt talat så kommer jag hånfullt säga "HA-HA!" om Danmark också går vidare, för det borde ju innebära att vi får vår revansch från det så smädliga VM'et då jag som enda svensk satt framför tv'n i korridoren på mitt första elevhem och såg förnedringen.
  Skulle det nu vara så att Sverige, ni-vet-vem förbjude, förlorade denna match så kan jag väl eventuellt tänka mig att heja på Danmark om de går vidare. Men bara för att annars blir det ju inte kul att titta.

  Jag har flyttat till en fotbollsnation och jag har integrerats, hujedamig. Det enda jag inte gör är att slå upp en stor stark. Jag tror jag nöjer mig med en cider och scones med marmelad istället.

Självaste födelsedagen firades med labb i skolan. Bakterieodling stod på schemat.






Såhär såg det ut i mitt armveck. Ska annars meddela att jag hade inga patogena bakterier på min kropp. Härligt.


Kvällen tillbringades med vänner och mat.


Dubbel-A




En trötter jag.


Ett tredje A.


Födelsedagspresent från första A'et till mina kalla fossingar. Hur sköna somhelst!


Av de övriga fick jag denna geniala toasits.


Och detta kort. Längtar efter brevbäraren :)

Mig i fredags.


Åkte till Irini för pizza!




Lördag var det dags för middag hos Elin tillsammans med Anna och Amina.


Anna, alias Husmodern, bakade bärpaj till efterrätt.


Stoltheten.

En utsikt.

Middag i skolans matsal inför generalförsamling.

Andningspaus (?) på Umbilicus Generalförsamling.

Vi fick krypa under bord för att komma till en hyfsad plats i folkhavet.

Danmarks största fredagsbar.

Köpte stövlar dagen till ära. Vilket var tur för jag säger bara; Gegga!

Har jobbat denna helg och när jag kom hem så stannade jag till vid postlådan för att ta in tidningen. Idag låg där även en plastficka med ett papper i. Jag blev ju nyfiken och höll på att sätta kaffet i halsen, bildligt talat, när jag läste det som stod.

Kristna extremister är nog de fräckaste människor som går omkring i ett par skor. Säkert så knackade de på hos mig först innan de bestämde att pracka på mig budskapet i min postlåda. Jag fick mig iallafall ett gott skratt. Ett hånskratt, men skadeglädje är väl den enda sanna glädjen? Min favvispunkt är nog den sista. Jag ser fram emot att "die of shock" grundat mina "mortal sins". Har man inga såna så har man ju inte levat. Snälla, don't pray for me.

Hittade för ett tag sedan en rolig kalender på internet med alla speciella dagar vi har i Sverige. Idag är det tydligen porslinets dag och det har faktiskt firats.

Äppelpaj tillsammans med Anna på mina Bavaria-assietter och med mina silverskedar. Lyxigt.

I fredags så var jag dessutom ut med Trisha, Elin och Anna för att fira terminsstarten.

Sista bilden var jag tvungen att sätta på blixten eftersom det blivit så mörkt. Det blir inte alls lika bra...

Så kan vi väl avsluta med en bild på mig som kom till efter att ha lekt med photoshop.

Min dator fick en nära-döden-upplevelse i början av veckan. Paniskt började jag leta efter datorreparatörer. Hittade en i Harlev (ja det ligger utanför all civilisation). Jag satte mig på bussen med datorn under armen och en biljett gällande för två zoner, trots att jag åkte tre. Man ska leva farligt ibland. Dessutom skulle jag ju vara tvungen att betala dyra riksdaler för att återuppliva de senaste digitala två och ett halvt åren av mitt liv. Då kan väl midttrafik bjuda på 8 danske kroner?

Reparatören hette Allan och jag föreställde mig lätt/moderat överviktig karl i sena 20/tidiga 30, möjligtvis sjukpensionär grundat musarm. Eventuellt boende hemma hos mamsen. Fann en nästan normalviktig, trevlig familjeman med barn och hus och verkstad i garaget. Ibland är man så fördomsfull och ytlig. Något att jobba på, attans, jag som trodde jag var nästintill perfekt (har börjat bita på naglarna igen).

Då blogg.se fortfarande inte har en iPhone-app så kanske ni kan förstå att min dator lever igen eftersom jag kan skriva. Två dagar och knappt 1000 DKK senare så befann jag mig på bussen påväg hem med en restaurerad version av de senaste två och ett halvt åren under armen igen. Var en RAM som hade kraschat. Daaah.

  Allan, I owe you.

Har köpt biljetter till Bob Dylan och Mark Knopfler!! De ska spela i Herning den 2 november och jag, tillsammans med Anna ofc, skall vara där. Wunderbar. Hoppas på några gamla Dire Straits-låtar.



Igår hade jag en bakdag. Var alldeles för längesedan. Dessutom har jag ju missat ett par födelsedagar därhemma och abstinensen har rivit i min arma kropp.




Blev en Cinnamon Swirl Buttermilk Pound Cake, den godaste icke-chokladiga kaka jag någonsin gjort. Den blir sannerligen på repris. Amerikanarna är helt klart bäst på bakrecept. De sparar helt enkelt inte på krutet (läs; sockret).

Inatt drar jag till andra sidan Kattegatt på snabbvisit. Tillbaka igen på söndag :)

Idag är det ju som bekant kräftpremiär. Man är ju inte riktigt svensk om man inte firar det med buller och bång, med tanke på att kräftor är självaste basfödan för en genomsnittlig svensk under denna period. Detta bjuder på problem när man bor i ett land som Danmark. Här ser man lätt förvirrad ut vid tanken på att sitta i lustiga hattar och slafsa i sig kräftstjärtar med kloaksträng och allt. På grund av denna anledning så kan man inte köpa hela kräftor i en vanlig butik.

Det blev därmed en kompromiss:

Kräftsandwich. Mycket gott skall nämnas.

Trevligt sällskap hade jag också. Åt världens godaste brownie till efterrätt dessutom. Det är ju bara kräftpremiär en gång om året.

Fick ett sms igår med frågan om jag inte ville komma in till Botaniska och dricka en öl. Jag tackade ja och cyklade in. Väl framme upptäckte jag att det ju var ett musikarrangemang och massor med folk. Mysigt, tänkte jag och parkerade min springare bland alla andra cyklar. Jag låste den med mitt nya rosa lås från Ullared, så att även framhjulet inte skulle kunna rulla.

Då jag sedan skulle hem igen vid tiotiden på kvällen så var min stackars Panter borta! Vid det här laget var det knappt några andra cyklar där eftersom de flesta redan åkt hem. Efter att ha letat länge så var jag tvungen att ta bussen hem. Jag har sörjt hela natten, men bestämde mig för att inte ge upp i första taget. Imorse åkte jag in till Botaniska igen med hoppet om att kunna hitta min cykel när det nu var ljust.
  Det första jag ser när jag kommer tillbaka till brottsplatsen är min cykel! Snyggt parkerad där jag lämnade den. Dock saknade den sitt snygga rosa sadelöverdrag. När jag skulle låsa upp Ullaredslåset så såg jag att tjuvar och banditer försökt att såga sig igenom för att sedan kunna frakta hem min pärla. Men de misslyckades! Ha-ha!

Jag har målat upp ett scenario: Min snygga Rosa Pantern stod och blänkte i skenet av scenen i den Botaniska Trädgården. Tjuvar och banditer ser nämnda cykel och blir överväldigade. De kidnappar springaren in i skogen, samtidigt som den ädle springaren gör stort motstånd. Tjuven tar fram en såg samtidigt som banditen håller fast Pantern mot marken. Tjuven har missbedömt Panterns babyrosa lås och blir tvungen att ge upp. Pantern kravlar sig tillbaka i natten till parkeringsstället i hopp om att mamma ska komma och finna honom. Lyckan var stor imorse. Jag ska fira med pannkakor.


Låset. Lite dåligt fokus men man kan tydligt se hur någon försökt att såga sig igenom!


Den ädle springaren är återigen hemma i stallet.

Vaknade med världens migrän imorse. Inte najs. Fick knalla till apoteket, för självklart hade jag inga värktabletter hemma. Nu har jag däremot laddat upp, och efter ett Bones-avsnitt är jag som ny igen.

Ikväll blir det parteey och champagne för att fira lössläppt Anna. Ska bli extremt trevligt och jag ska självfallet ha kameran med. Har köpt en väska till den nu så jag ska kunna ha den med lite mer än tidigare.
  Dessutom fick jag min allra första danska lön idag. Inte fy skam. Dock har jag bara hunnit jobba tillräckligt för att täcka nästa månads räkningar, men ändå. Jag är en bidragande medlem i samhället, det måste räknas för något.

Nu ska jag sätta mig och läsa lite biokemi. Jippie.

Kvällens sällskap :)

Har haft ett litet sommarlov från bloggen. Ibland orkar man liksom inte med annat än plugg och jobb. Har varit ett slakt varje dag jag kommit hem den senaste tiden. Ska även passa på att prisa gps-funktionen i min iPhone. Utan den hade jag varit lost när jag jobbar. Århus är alltså en stor stad att köra runt i.


Har ju hunnit med en sväng till Kojan och därmed Ullared också. Köpte dessa snyggingskor bland en massa annat.


Hundarna var ju med också och vad är väl roligare än att springa kapp på stranden?

Sitter och kollar på brittiska krimiserien Silent witness med en kopp sötmjölk. Har slagit på stort med andra ord. För er oanande svenskar så har Danmark en mjölk med snäppet högre fetthalt än den röda mjölken. Blir tusen gånger godare.

Jobbade i helgen. Gick himla bra, har fått en cykelrunda jag ska ha var tredje helg framöver. Jätteslappt jämfört med Gävle. Ingen har någon somhelst koll på vad man gör och arbetsdagarna är mycket kortare samtidigt som lönen är högre. Fint.

Har regnat hela dagen idag och eftersom min tvåveckorsperiod av onyttigt ätande och total brist på motion, pga operationen, snart är över så firar jag med att baka en Sticky Toffee Pudding. Mitt favvisrecept från Nigella Bites-boken. Har förövrigt tillbringat dagen med att maratonkolla på Top Chef Masters-avsnitt.

Vid ett tillfälle så kikade jag ut genom rutorna i altandörrarna och hittade denne lille gynnare:

Han försökte nog rädda sig undan regnet. Nu har han sugit sig fast uppe i ett av hörnen och inväntar bättre tider.

Har även lekt lite med makroinställningen på min kamera. Måste lära mig lite mer om hur den fungerar rent generellt så jag kan justifiera det faktum att jag inte bara köpte en vanlig digitalkamera istället.

Bilder från ett källarhål någonstans i ett ghetto:







Nymålad pinnstol.








En Garde!




Jag kallar denna "Föga Imponerad"

Har precis avfärgat mitt hår eftersom den röda färgen jag hade var blekt och flammig av solen. Jag tyckte då att det skulle vara trevligt att återgå till min naturliga hårfärg. Jag köpte avfärgning på affären och har idag satt planen i verket. Jag misskalkulerade dock mängden peroxid i den röda färgen. Jag anade att mitt hår skulle
vara lite blekt, men inte blondt. Ena sekunden säger jag till mig själv att det är ju gyllen-blondt, det är ju en vacker färg. Andra sekunden så säger jag smått desperat att det är ju SMUTS-blondt! Däremot är det inget att göra åt saken idag eller imorgon då det är söndag respektive annandag pingst (röd dag) så inget har öppet. Det betyder alltså att en paniktoning kommer inte på fråga.
  Jag som ska ha ett Mäster-möte idag och därmed ska vara snygg. Suck!

Döm själva:

Har kommit ut ur operationssalen med livet och hörseln i behåll. Denna gång kunde jag märka skillnaden i hörseln redan på direkten eftersom jag inte alls blev lika svälld. Hade en riktig narkosläkare som klarade av att sticka mig i handen, vilket de flesta inte klarar då mina stackars kärl drar ihop sig till intet så fort de anar oråd. Han blev mycket stolt över vad han åstadkommit.

Fick fysiologitentan avklarad igår! Så härligt. Vi firade självklart på kvällen med utgång. Först var det dock en liten förfest som jag tog alldeles för få bilder på:

Startade kvällen med ovanstående.

Följde upp kvällen med Louise, Ayhan och Elin (som tyvärr inte fastnade på bild)

Hjälp med påklädning.

Har fått reda på att wordpress.com har en funktion där man kan se vad bloggläsarna har googlat på för att komma in på bloggen. Genialiskt! Jag sörjer djupt att denna funktion inte finns på blogg.se. Kanske skulle byta bara därför. Tål att tänkas på.

Annars är allt prima liv. Förutom att jag sliter mitt hår över fysiologin. Idag var jag tvungen att ringa Trisha om hjälp två gånger. Hon har dessutom varit utan Skype nu ett litet tag och jag har lidit utan hennes visdomsord varje gång jag kört fast på en uppgift. Men på tisdag är eländet över! Iallafall för ett tag.