sandrasanatomy

Längesedan det var en uppdatering, så nu tar jag tag i mig själv! Är ju ute på praktik för tillfället. På infektionsmedicinsk afdeling närmare bestämt och jag älskar't! Är inne på tredje veckan av åtta nu och tiden bara flyger iväg. Jag har skrivit mina första primära journaler och gått rond, vilket betyder att man kan hitta underskriften "Sandra Åhlén Sandblom, stud. med." inne i olika patientjournaler. Stort. Vi springer omkring med en varsin loggbok som vi ska ha underskrifter i efter att vi lyckats genomföra olika undersökningar och liknande. Hade 12-timmarsvakt i fredags och lyckades skrapa ihop hela åtta underskrifter! Inte illa. Känner verkligen att det är det här jag ska hålla på med i resten av mitt liv. Har helt klart valt rätt och det har varit så värt det att flytta helt själv till ett annat land utan att känna någon eller ens kunna språket. Det är ju nästan så man blir sentimental och kan fälla en tår. Tänker dela med mig av en låt som beskriver ganska bra hur det känns:

Som ni säkert förstått av föregående inlägg så har jag äntligen fått min MacBook, från och med nu kallad Mackan. Jag har spenderat dagen åt att installera allt som var nödvändigt och har nu äran att berätta att detta är det första inlägg som skrivs med Mackans hjälp. Detta har ju den konsekvensen att jag inte längre har behov av gamla Amilons tjänster. Detta betyder att hon ska kastas bort. Innan jag skulle kunna få för mig att göra detta så var jag tvungen att återställa fabriksinställningarna, som en säkerhetsåtgärd. Jag trodde att det skulle vara med glädje, men jag måste erkänna att det kändes precis som om jag skar ut frontalloben på en kär, gammal vän. Under åren som gått samman med Amilo så har jag ju hunnit samla på mig en del dokument och bilder, samt anpassat Amilos utseende efter eget tycke. Vi har gått igenom så mycket tillsammans! Danmarksflytten till exempel. Men nu har jag totalt avpersonaliserat henne. Hon är speglar numer Fujitsu Siemens smak och personlighet. Sådär gråtrist kontorsråtte-liknande. Suck! Samtidigt är jag i extas över Mackan. Förlusten av gamla Amilo ska nog blekna bort i glömska. Innan det sker så håller jag kanske en tyst minut.