Vi är inte dom som i slutet får varann

Som ni säkert förstått av föregående inlägg så har jag äntligen fått min MacBook, från och med nu kallad Mackan. Jag har spenderat dagen åt att installera allt som var nödvändigt och har nu äran att berätta att detta är det första inlägg som skrivs med Mackans hjälp. Detta har ju den konsekvensen att jag inte längre har behov av gamla Amilons tjänster. Detta betyder att hon ska kastas bort. Innan jag skulle kunna få för mig att göra detta så var jag tvungen att återställa fabriksinställningarna, som en säkerhetsåtgärd. Jag trodde att det skulle vara med glädje, men jag måste erkänna att det kändes precis som om jag skar ut frontalloben på en kär, gammal vän. Under åren som gått samman med Amilo så har jag ju hunnit samla på mig en del dokument och bilder, samt anpassat Amilos utseende efter eget tycke. Vi har gått igenom så mycket tillsammans! Danmarksflytten till exempel. Men nu har jag totalt avpersonaliserat henne. Hon är speglar numer Fujitsu Siemens smak och personlighet. Sådär gråtrist kontorsråtte-liknande. Suck! Samtidigt är jag i extas över Mackan. Förlusten av gamla Amilo ska nog blekna bort i glömska. Innan det sker så håller jag kanske en tyst minut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0