sandrasanatomy

Efter den mycket misslyckade mangosådden så har jag nu, efter en tids sörjande, gett mer arbete åt mina gröna (?) fingrar. Denna gång är jag lite mindre ambitiös och köpte första bästa blomma vid en blomsterutförsäljning utanför IKEA. Det brukar ju alltid stå på krukan vad det är för en sort, men inte i detta fallet. Jag hade alltså ingen aning om vad det var för blomma, bara att den var fin. Det börjar ju bra. Skickar en panikbild till mamma på facebook och hon kan berätta för mig att det är en Rosenskära som, efter lite efterforskningar på internet, ska vara väldigt lättskött. Enligt Slottsträdgårdsmästaren kan man inte misslyckas. Nu har jag planterat om denna blomma till min ytterkruka. Jag hade tyvärr bara så- och kaktusjord hemma efter mangon och nu har jag ångest över att den kommer vara alldeles för näringsfattig, trots att Rosenskäran inte vill ha för mycket näring.

  Ja ni märker ju. Det är i sådana här situationer mitt kontrollbehov/min "Asperger" kommer till sin fulla rätt. Jag skulle aldrig klara av att ha stora rabatter fulla med blommor eftersom jag skulle se det som ett heltidsjobb att sköta om blommorna. Dessutom skulle jag ta det mycket personligt om jag misslyckades. Den här stackars Rosenskäran kommer vara som mitt barn! Jag ser nog det här som ett slags test. Klarar man inte ens av att ta hand om en stackars blomma så ska man nog inte skaffa riktiga barn sedan heller och nu när blomman står ute så kan ju grannarna se vilken omsorgsnivå jag ligger på också. Det slutar väl med att de ringer till soc. Som tur var så läste jag iallafall att Rosenskäran vill stå i riklig sol, helst i lä, vilket passar perfekt in på min uteplats, så jag borde ju klara det? Men jorden, människor! Jorden!!


Innan omplantering. Stackarn drunknade ju i ytterkrukan och jag kan ju inte vara en dålig blommamma --> omplantering.