Varde ljud.
Tänkte väl lämna en liten uppdatering på min otoskleros-operation, men ska först beklaga mig över blogg.se's värdelösa bildhantering!! Hade tänkt ladda upp en bild på årets första snö, men det gick inte. Jag återkommer med det helt enkelt.
Mitt stackars öra var det ja. Jag opererades ju som bekant den 11 november och hade innan läst olika skräckhistorier om folk som inte kunnat ta sig ur sängen på en vecka efteråt eftersom de var så yra. För er som inte vet så ligger ju balansorganet i innerörat. Jag däremot mådde fina fisken. Tryckte i mig ett glas saft och två ost- och skinktoasts direkt efter operationen. Jag var galet hungrig eftersom jag var tvungen att vara fastande. Själva operationen pågick ju under lokalbedövning. Jag såg framför mig hur jag kunde ligga och titta på en skärm medan de filmade operationen med små titthålskameror, så hade jag ju kunnat komma med små uppmuntrande tillrop som: "Akta nervus facialis!!" eller "Ta det lugnt nu dr. Lars!". Verkligheten var lite annorlunda. De nedlät sig att täcka över hela huvudet, förutom ett hål för örat, på en nyfiken läkarstudent med ett grönt, sterilt skynke. Dessutom var jag tvungen att ligga blickstilla.
I början så kändes det som att man hade lagt ett lock över örat och jag hörde extremt dåligt. Första dygnet var helt tinnitusfritt och jag prisade Gud och dr. Lars, men mest Lars. Sedan började tinnitusen komma tillbaka och med ökad styrka. Då förbannade jag Gud och dr. Lars, men mest Gud.
Nu har det ju så gått ett litet tag och locket för örat har börjat släppa. Min första ljudliga uppenbarelse kom igårkväll då jag hade lagt mig för att sova. I kökshalvan av min lilla enrummare har jag en köksklocka med sekundvisare på väggen. Det är flera som har förbannat denna klocka eftersom den tickar så mycket. Jag har aldrig förstått problemet eftersom jag aldrig har hört den. Plötsligt händer det.... Jag hörde igår ett tickande ljud när jag låg i sängen och kunde inte koppla vad det var. Sedan slog det mig ju. Klockan! Min andra uppenbarelse kom nu i eftermiddags. Jag kom hem från skolan och bredde ett par mackor i köket när jag plötsligt kände mig tvungen att vända mig om och kolla på klockan för den lät så mycket. Jag har aldrig tidigare reagerat på att klockan tickar trots att jag har stått precis under den. Men nu för första gången så kan jag faktiskt höra den utan att stå med örat tryckt mot den.
Så nu kanske ni tror att jag tycker den är irriterande när jag kan höra den hela tiden, men jag ska säga er att det är nog det vackraste jag hört på länge!
Mitt stackars öra var det ja. Jag opererades ju som bekant den 11 november och hade innan läst olika skräckhistorier om folk som inte kunnat ta sig ur sängen på en vecka efteråt eftersom de var så yra. För er som inte vet så ligger ju balansorganet i innerörat. Jag däremot mådde fina fisken. Tryckte i mig ett glas saft och två ost- och skinktoasts direkt efter operationen. Jag var galet hungrig eftersom jag var tvungen att vara fastande. Själva operationen pågick ju under lokalbedövning. Jag såg framför mig hur jag kunde ligga och titta på en skärm medan de filmade operationen med små titthålskameror, så hade jag ju kunnat komma med små uppmuntrande tillrop som: "Akta nervus facialis!!" eller "Ta det lugnt nu dr. Lars!". Verkligheten var lite annorlunda. De nedlät sig att täcka över hela huvudet, förutom ett hål för örat, på en nyfiken läkarstudent med ett grönt, sterilt skynke. Dessutom var jag tvungen att ligga blickstilla.
I början så kändes det som att man hade lagt ett lock över örat och jag hörde extremt dåligt. Första dygnet var helt tinnitusfritt och jag prisade Gud och dr. Lars, men mest Lars. Sedan började tinnitusen komma tillbaka och med ökad styrka. Då förbannade jag Gud och dr. Lars, men mest Gud.
Nu har det ju så gått ett litet tag och locket för örat har börjat släppa. Min första ljudliga uppenbarelse kom igårkväll då jag hade lagt mig för att sova. I kökshalvan av min lilla enrummare har jag en köksklocka med sekundvisare på väggen. Det är flera som har förbannat denna klocka eftersom den tickar så mycket. Jag har aldrig förstått problemet eftersom jag aldrig har hört den. Plötsligt händer det.... Jag hörde igår ett tickande ljud när jag låg i sängen och kunde inte koppla vad det var. Sedan slog det mig ju. Klockan! Min andra uppenbarelse kom nu i eftermiddags. Jag kom hem från skolan och bredde ett par mackor i köket när jag plötsligt kände mig tvungen att vända mig om och kolla på klockan för den lät så mycket. Jag har aldrig tidigare reagerat på att klockan tickar trots att jag har stått precis under den. Men nu för första gången så kan jag faktiskt höra den utan att stå med örat tryckt mot den.
Så nu kanske ni tror att jag tycker den är irriterande när jag kan höra den hela tiden, men jag ska säga er att det är nog det vackraste jag hört på länge!
Kommentarer
Trackback
