Hujedamig
Gick, nej powerwalkade, glad i hågen de tre kilometrarna till min gamla bostad för att hämta min stackars extracykel, den gula crescenten som fått utstå så många skällsord innan jag skaffade Pärlan. Men med tiden så läker däremot alla sår och jag hade bestämt mig för att behålla den som reserv utifall någon kompis hälsar på, eller jag mot förmodan får punka på Pärlan. Jag bestämde mig därför att det skulle vara praktiskt att cykla hem gulingen.
Alla gamla sår revs upp, cykelj**eln var ju mycket mindre än vad jag mindes. Jag kände mig som en jätte på en trehjuling. Jag fick ont i knäna och ryggen samt att min kära vän Motvinden blåste mig hånfullt rakt i ansiktet. Till råga på allt så fungerar inte bakbromsen så jag höll på att dö på kuppen. Skitcykel. Men nu står den iallafall i mitt förråd. Olåst. Förrådet är däremot låst, men jag tänker att om någon vill bryta sig in så kan de ju få ta gulingen om de vill, jag ska inte hindra. Bara de inte tar min Pärla (den är för övrigt låst så don't even think about it).
